Strax är klockan slagen ett på natten eller ska man säga på morgonen. Idag har det varit en slö och skön dag. S och jag klev upp efter nio nångång och käkade frukost. Det känns faktiskt bättre att kliva upp i någorlunda tid och äta frukost. Vi sa inte ett enda ord till varandra under hela frukosten. Tystnade var total. Det enda som hördes var skedarna som slog mot porslinet och en och annan liten harkling. Vi tittade på varandra lite då och då. Jag vet att ni tror det värsta. Nejdå, det var ingen bråk mellan oss som gjorde tystnaden. Det finns en helt naturlig förklaring. S är helt döv. Så enkel var det med den saken. Självklart så kändes det ovanligt att hålla truten när jag är van att snacka när jag har nån bredvid mig. Fast vi "pratade" så klart med varandra genom att skriva på block. Hade båda varit hörande så hade det varit ett himla ljud av våra röster. Det är faktiskt en fördel när man skriver istället för då hinner man fundera på vad man vill få fram. Nu har S åkt hem eller rättare sagt han är hemma nu. Det känns väldigt tomt här nu. Saknar honom redan.

Läs även andra bloggares åsikter om falköga, falkelind, östersund, mat